Erik ”Sinkar-Erik” Svedin
Följande text är återgiven från Själevads hembygdsförenings hemsida.
Erik Svedin ”Sinkar-Erik” Domsjö
1866-09-25—1909-06-23
På Kosterkajen i Örnsköldsvik år ca 1907
Till Domsjö-Dal i Själevad socken inflyttade under 1800-talet tre bröder Svedin.
Johan Svedin 1857-1929, Fredrik Svedin 1863-1929 och Erik Svedin 1866-1909.
Johan och Fredrik Svedin hade var sitt litet torpställe på gränsen mellan Dal och Domsjö å, den del som kallas ”Domsjö-Svedje”. Johan hade anställning såsom kantare vid Domsjö såg. Fredrik var skräddare och senare handlare.
I församlingsböckerna har antecknats att Erik var dvärg samt att han var skattefri. Enligt uppgifter var han ciska 135 cm lång. Kropp och huvud varo av normal storlek, men benen och armarna voro korta. Han beskrevs som en glad och trevlig ”prick” med ett gott förstånd. På grund av sin ”litenhet” togs han inte på fullt allvar av alla. Johan och Fredrik voro Erik behjälpliga med att åt Erik uppföra en liten stuga å mark som tillhörde Johan, Domsjö 42:2. Stugan är riven, men grunden finnes kvar år 1980.
I denna stuga bodde Erik ensam. Han hade bland annat som yrke att sinka ihop porslin. ”Sinka, zinka är att foga ihop t.ex brädor med tappar, eller porslin med klammer”. Sitt yrke utövade Erik dels i sitt hem, dels och vid besök i olika gårdar, dit han kallats. Porslinet var så dyrt och inkomsterna så små att vanligt folk inte hade råd att köpa nytt om något gick sönder. Otaliga tallrikar, karotter, tillbringare m.m har lagats av Erik i Domsjö med omnejd. Därav namnet ”Sinkar-Erik”.
För att borra hål för klamren använde sig Erik av en gameldags s.k drillborr = en rund trästång (käpp) med en i nedre ändan fastsatt stålborr. En tvärslå av trä med hål i mitten där ”käppen” kunde gå runt. Från tvärslåns ändar löpte ett smalt rep flera varv runt ”käppen” på sådans sätt att om man förde tvärslån upp och ner så gick käppen med borren runt. Repet lindades på och av genom att man förde tvärslån upp och ner. Erik var så liten att när han sinkade i sitt hem så minns jag att han stod han på golvet och hade arbetsstycket på en stol framför sig.
Tillbringare lagad av ”Sinkar-Erik” kostnad 5 öre/klammer.
Förutom sitt yrke som sinkare utförde Erik stickning av strumpor, vantar, sockor och mössor genom handstickning. Han var mycket energisk. Det berättades att då han ibland bar ”skräde” matavfall till sin broder Johan, där det skulle användas som kreaturföda. Så bar han ”skrädet” i en karott på huvudet samtidigt som han gick efter vägen och stickade.
Han var även postutbärare. Minst två dagar per veckan hämtade han post i Örnsköldsvik som han delade ut i delar av Domsjö, Dal och Norrvåge.
Han uppträdde även på marknader och andra tillställningar på grund av sin ”litenhet”. En påhittig Domsjöbo tog Erik med ut på tillställningar för förevisning. Erik fördes före föreställningarna omkring på marknadsplatserna med ett rep om midjan. Detta för att göra det dramatiskt och locka folk till föreställningarna. Där en särskild avgift togs upp. Erik var en god komiker och hans uppträdande och föreställningar voro uppskattade.
I ett senare skede uppträdde Erik tillsammans med en storväxt dalmas. Världens minsta och största människa enligt reklam. Denne dalmas hade särskilt långa ben. Det berättades att när de stodo vid varandra räckte Erik upp till ”gylfen” på dalmasen. Troligen drog Erik ihop sig för att verka mindre än han var. De reste runt och hade en hel del uppträdanden.
Erik var snäll och mycket barnkär. Kanske hans ”litenhet” medverkade härtill. Som exempel kan nämnas att en gång i Örnsköldsvik inköpte en sparbössa i vilken han från allmänheten samlade pengar. Denna sparbössa med pengar överlämnade han vid hemkomsten till en sexårig brorsdotter som han uppskattade. En del barn voro dock rädda för Erik. Detta torde ha berott på att han uppträtt ”något våldsamt” vid något tillfälle då han inte varit riktigt nykter. Han gillade nämligen sprit.
Ett foto av Erik tillsammans med ovannämnda dalmas har funnits men förekommit. Att det likaväl finns ett foto av Erik beror på en tillfällighet. Örnsköldsviks Museum hade i feb-mars 1980 en utställning av gamla fotografier från Örnsköldsvik med omnejd. Allmänheten uppmanades att söka lokalisera och identifiera de bilder för vilka text saknades. Undertecknad besökte utställningen och kom därvid att titta på ett foto av ”Kosterkajen” i Örnsköldsvik. Det föreställde en del av hamnen där fiskebåtarna och turbåtarna brukar ligga. På bilden syntes en manlig person gående mot kameran. Denna person föreföll mig bekant och påminde mig om ”Sinkar-Erik”.
Jag fick låna kortet och uppvisade det för fru Thea Viklund, dotter till Johan Svedin och hon utbrast direkt: – Det är farbror Erik!!!
Från detta foto har ”Sinkar-Erik” uppförstorats genom medverkan av bankdirektör Thure Schelin som innehar negativet, samt Örnsköldsviks museum.
Jag var endast 4,5 år gammal då Erik avled 1909, varför det är en gåta hur jag kunde känna igen honom. När är då detta foto tagit? Enligt min uppfattning något av åren 1907-1909, troligen år 1907. Jag stöder mig på följande: På orginalfotot ligger vid kajen två passagerarbåtar ”John och Örn II”. Till år 1907 var ”John” jämte ”Örn” turbåtar i Örnsköldsviks inre skärgård med Erik Ölund Domsjö, som kapten på ”Örn”. 1907 Levererades ”Örn II” från Bonäsunds slip med ångmaskin från Jerveds Mekaniska Verkstad, alltså en hel Örnsköldsviks-produkt.
Örnsköldsvik den 11 mars 1980
Halvard Nordin